”Jag har en nära relation med elever och kollegor”

Albulena Mustafa, 32, visste tidigt att hon ville arbeta med människor – för åtta år sedan blev hon klar med sin lärarutbildning.

– Jag vill hjälpa andra att lyckas och bidra till att förebygga olika samhällsproblem. Det kan jag göra i mitt jobb, säger hon.

Efter två år som lärare på en skola i hemstaden Mariestad flyttade hon till Stockholm och började på Kunskapsskolan i Nacka. Därefter jobbade hon på en kommunal skola och idag är hon förstelärare och undervisar i matematik i årskurs 7-9 på Kunskapsskolan i Tumba. Där är hon dessutom handledare för elever i årskurs 7.

– Jag tyckte om att arbeta inom den kommunala skolan, men kände att jag ville ha större möjlighet att anpassa undervisningen. Kunskapsskolans pedagogik handlar om att utgå från varje individ. Här är jag mer fri att hjälpa alla på det sätt de behöver och det passar mig, säger hon.

”Ett sätt att bygga relationer”
Albulena berättar att hon uppskattar de personliga handledningssamtalen som finns på schemat varje vecka. Det blir ett sätt att bygga relationer, menar hon.

– Jag coachar eleverna och vi går igenom hur de ska jobba för att nå sina mål. Men ibland kommer vi även in på andra saker. De vågar öppna sig och mötena blir äkta. Det är en helig tid, där inget stressar på.

Hon tror att man kommer långt som lärare genom bra relationer med eleverna.
– Det är därför jag tycker om det här arbetssättet. Det är en styrka. Sedan är det bra att vi börjar och avslutar varje dag med den elevgrupp vi är ansvariga för, säger Albulena.

”En självklar del av mitt yrke”
Hur ser du på att du har ett tvådelat uppdrag och både arbetar som ämneslärare och handledare?
– Jag har aldrig tänkt på det. Även andra skolor har ju mentorer och för mig är det en
självklar del av mitt yrke att ha en grupp som jag följer på djupet. Jag skulle nog sakna det om jag bara arbetade med mitt ämne.

Albulena menar att hon har utvecklats mycket som lärare under sin tid på Kunskapsskolan – framför allt genom det kollegiala utbytet.

– Genom att arbeta nära sina kollegor får man nya idéer och tips. Vi stöttar varandra och man är aldrig ensam.

Kunskapsskolan fick höga resultat i höstens medarbetarenkät, bland annat när det
gäller trivsel och arbetsbelastning. Vad tycker du om Kunskapsskolan som
arbetsplats?
– Ledningen strävar alltid efter att göra verksamheten bättre. Det är kul när man ser att de jobbar för att vi ska trivas. Jag är väldigt nöjd med min egen arbetssituation och känner mig fri i min lärarroll. Är du kreativ finns det möjlighet att göra mycket.

”Det blev ett kvitto”
I höstas blev du framröstad till årets eldsjäl av dina elever på lärargalan i Stockholm. Hur var det?
– Jag var helt oförberedd och trodde att de sa fel namn när de ropade upp mig, men det kändes verkligen fint och blev ett kvitto på att jag når fram.

Har du några andra karriärdrömmar som lärare?
– För mig har det alltid handlat om eleverna. Jag älskar att undervisa. Men jag vet att det finns utvecklingsmöjligheter här, om man vill.

Stina Myringer-Karlsson är pedagogik- och utvecklingschef på Kunskapsskolan. Hon
påpekar att lärare har olika mål med sina karriärer.

– Vi vill att våra lärare ska få möjlighet att ta ett steg vidare i sin profession. Om du till
exempel är intresserad av forskning och utveckling, kan du få möjlighet att delta i olika projekt. Det kan handla om att utveckla din undervisningspraktik med metoder, teori och i kollegiala sammanhang, säger Stina.

Viktig pusselbit
Precis som Albulena menar hon att de personliga handledningssamtalen är en viktig
pusselbit inom Kunskapsskolans pedagogik.

– Genom den personliga handledningen bygger vi relationer med våra elever och hjälper dem att sätta mål och utveckla strategier för sitt lärande.

Vilka är fördelarna med en gemensam pedagogisk modell?
– Den samlar våra lärare runt samma mål och värderingsgrund. Jag tror att vår pedagogik skapar en naturlig delningskultur eftersom vi har mycket gemensamt. Våra lärare arbetar i olika team, både lokalt på skolorna men också tillsammans i kluster med andra skolor. Det blir enklare att hjälpa varandra när alla pratar samma språk och utgår från gemensamma metoder och arbetssätt. Det gör att vi kan utvärdera och utveckla dem över tid, säger Stina Myringer-Karlsson.