Svenskläraren Niklas: “Vårt arbetssätt får eleverna att växa”

Niklas Bergström har arbetat inom skolvärlden i tio år. Han började som fritidspedagog, men jobbar sedan sju år tillbaka som utbildad svensklärare på Kunskapsskolan i Gävle.

Enligt Niklas kännetecknas en bra skola av trygghet och glädje.

– Jag tror man måste börja med att få eleverna att känna sig trygga i skolan, så att de tycker det är roligt att komma dit. Då kommer lärandet av sig själv, säger han.

Att Niklas skulle utbilda sig till lärare föll sig ganska naturligt, då både hans mamma och äldre bror har samma yrke.

– Jag har alltid vetat att jag vill jobba med människor, det ger så mycket. Som lärare får jag dels en varierad vardag eftersom ingen dag är den andra lik, men också möjligheten att följa eleverna i deras resa mot att bli unga vuxna, med allt vad det innebär.

Att han började jobba på just Kunskapsskolan handlade om själva konceptet.

– Jag gillar idén med att sätta individen i fokus. Vårt arbetssätt gör att eleverna växer in i rollen som ansvarstagande människor.

“Relationen vi bygger upp tillsammans är jättefin”

Alla elever på Kunskapsskolan har personliga handledningssamtal varje vecka. Då träffar de den lärare som är deras handledare individuellt, för att få hjälp med att planera och prioritera skolarbetet.

Enligt Niklas är de personliga handledningssamtalen det bästa med Kunskapsskolan.

– Som handledare lär man känna eleverna på riktigt, och kan ge dem verktyg för att lyckas bra både i och utanför skolan. Relationen som vi bygger upp tillsammans är jättefin, och något jag försöker vara rädd om.

När Niklas träffar nya elever styr han handledningssamtalen så att eleverna får mycket hjälp och stöttning i sin planering.

– Med tiden, i takt med att eleverna utvecklas, får de större utrymme att styra över innehållet. När de själva äger samtalet blir den personliga handledningen nyttigare för både eleverna och mig som handledare, berättar Niklas.

För att alla ska känna sig inkluderade och sedda är Niklas noga med att tilltala eleverna med namn både i och utanför klassrummet, så ofta som möjligt.

– Jag tror att man behöver höra sitt namn. Hellre en gång för mycket än en gång för lite, och inte bara i samband med tillrättavisningar. Jag tycker att det går att se att en elev blir lite gladare i ögonen när hen får höra sitt namn ofta, så det försöker jag tillgodose.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Relationerna. Jag ingår i ett kollegium som är fantastiskt roligt att vara en del av, och det är roligt att undervisa våra olika elevgrupper. Jag knyter fina band med eleverna i min basgrupp (klass), vissa av dem väljer att fortsätta hålla kontakten även efter att de slutat på skolan.

Vad är svårast?
– Att lämna jobbet på jobbet, det är väldigt lätt att ta med det hem. Det kan handla om elevhälsoarbete eller samtal med vårdnadshavare. Det är lätt att viljan att vara tillgänglig tar över.

Berätta om ett fint skolminne?
– Oj, det finns så många. Men vi har en uppgift i svenska i årskurs nio där eleverna spelar in sommarprat. Där brukar eleverna berätta fantastiska historier som fastnar som fina minnen. Sen är förstås den första basgruppen jag ansvarade för också ett speciellt minne. Det var första gången jag fick följa en elevgrupp på nära håll, och det blev en och annan tår när de lämnade skolan.

Vad tror du eleverna får ut av att gå på Kunskapsskolan?
– Goda kunskaper i många ämnen samt strategier och verktyg som de har nytta av i framtiden. Jag hoppas också att eleverna får med sig fina vänskapsband och glada minnen.